| Författare |
Ämne |
|
|
Jimmy Andersson
Sweden
5 inlägg |
 Postat - 2015/09/13 : 00:06:24
|
Har i ca 6år gått med stark oro´s känsla och "dålig" livskvalitet. Segt och tungt att gå till jobbet även fast jag är i min bästa ålder. Helger och kvällar har oftast gått åt till återhämtning. Det hela började med att jag började få obehag och känna pulsen slå, en gång fick jag en attack på arbetet vilket ledde till ambulans till akuten då jag och andra trodde att jag hade fel på hjärtat. Alla undersökningar visade sig vara bra och att jag var fult frisk. Hade då innan erfarat nån form av panikattack, sett hur pulsen pulserat i ögonen, armarna domnat osv. Drog själv och ihop med vårdcentral läkare slutsatsen att jag hade gått in i väggen och fick sertralin och en kort stund prata med psykolog.
Tack vare sertralinet så vart livskvaliten lite bättre men att få ihop vardag och familj var fortfarande ett pussel för att man skulle orka. Till och från fick jag några "smällar" som jag upplevde det då och trodde dum som man var att det hade med magen att göra.
Tiden gick och oron började åter bli mer ihärdig. Pga. barn så fick jag en natt utan sömn åkte till jobbet dagen efter och stressade och intog lite för mycket kaffe den dagen för att orka, på kvällen fick jag en attack att pulsen steg i skyn och trodde även denna gång att det var en panikattack så höll mig lugn, trots arm och huvé domnade av ett tag(var nära att svimma). Gick och la mig och sov nästan hela natten och hela dagen. Dagen efter sökte jag vård, skamset tyckte jag själv då jag trodde att det var min ångest och stress som ökat... De tog ekg och de visade tydligt rubbad puls och att den där första ökningen i ett pulsslag fattades. Detta kom som en chock! och trodde först inte på läkaren, men han sa att det inte var livshotande??? Har fått remiss till att köra ultraljud på hjärtat och ska tillbaka på undersökning hos läkare efter det...
Jag är idag 30år gammal och har tagit ekg många gånger innan pga stress och ett par elstötar i arbetet(elektriker).
Orolig, vad har jag att vänta?  |
|
|
Nalleman
Sweden
44 inlägg |
Postat - 2015/09/13 : 15:18:12
|
Det är ju svårt att veta något innan de gjort fördjupade undersökningar av ditt hjärta som t.ex. ett ultraljud. Är det förmaksflimmer eller förmaksfladder är ju detta på intet vis några dödliga åkommor och dessutom går de att behandla. Egentligen är det ingen idé att spekulera vidare förrän undersökningarna är gjorda men en inte alltför kvalificerad gissning är nog att du får börja med medicinering med någon eller några tabletter. Betablockerare är en gissning men som sagt oroa dig inte och att din läkare uttrycket sig i termer av "inte livshotande" skall du tolka positivt tycker jag. Hade det varit något av sådan art hade du garanterat legat inlagd på sjukhus nu.
Är 50 år och har permanent flimmer som jag inte märker något av överhuvudtaget. Gjort ett antal elkonverteringar som hållit olika länge. Testat ett antal mediciner. Tambocor funkade inte alls då pulsen rusade iväg och elkonvertering inte lyckades. Cordarone som höll flimret i schack ett antal år. Sedan påverkades sköldkörteln. Äter just nu 150 mg Metoprolol, 160 mg Verapamil, 25 mg Losartan, 40 mg Furix samt Waran för flimret. Jag mår bra av denna kombination. Puls kring 80 och blodtryck 120/80. Vi får se om en ablation blir aktuell. Det låter inte lika säkert längre eftersom jag inte besväras av mitt flimmer och pulsen ligger på en acceptabel nivå. |
 |
|
|
Jimmy Andersson
Sweden
5 inlägg |
Postat - 2015/09/13 : 15:29:09
|
|
Tack för svaret! Fick en 50mg startdos betablockerare, till nästa besök. Tycker det är konstigt att det aldrig syns på ekg tidigare? Trots att jag kännt såhär många gånger innan... Känner nu att jag vill vara sjukskriven ett tag dels pga. stress/oro jag kännt innan och de faktum att det är hjärtat som inte gjort det bättre... Specialistläkaren hänvisade mig till vanliga vårdcentralen om jag ville bli sjukskriven...? |
|
|
|
Admin
Sweden
3161 inlägg |
Postat - 2015/09/13 : 16:36:09
|
quote:
Ursprungligen postad av Jimmy Andersson
De tog ekg och de visade tydligt rubbad puls och att den där första ökningen i ett pulsslag fattades.
Förtydligande: Det Jimmy syftar på är P-vågen som saknas när man har förmaksflimmer.
Jimmy, låt inte arrytmierna påverka Din oro! Erfarenheten talar för att flimret kommer allt oftare med åren och till slut åtgärdas med en s k kateterablation.
Jag hoppas att de tagit blodprover på Dig. Det är viktigt att t ex kontrollera hur Din sköldkörtel fungerar eftersom den kan bidra till arrytmier (händer, men förmodligen inte så ofta).
Vad gäller sjukskrivning: förmaksflimmer i sig är vanligtvis inte ett skäl för sjukskrivning. Men om man har kraftiga symtom som en del av oss tyvärr får (total orkeslöshet) så är det självklart att man har rätt att bli sjukskriven eftersom man är arbetsoförmögen. Du skriver om sex år med: Segt och tungt att gå till jobbet även fast jag är i min bästa ålder. Helger och kvällar har oftast gått åt till återhämtning.
Det måste ju utredas på allvar! Om Du inte har ständigt pågående flimmer (hade ju synts på EKG tidigare) så förklarar knappast flimret Din "seghet". Om jag vore Din läkare så skulle jag ta en massa prover för att kunna undvika både det ena och det andra.
Det är nog läkaren på vårdcentralen som har bästa bilden av Din totala situation och därför bäst kan bedöma Din arbetsförmåga, givetvis i samarbete med Dig.
Ultraljud tas alltid på nya patienter för att se om hjärtat är friskt rent strukturellt. Du är så ung så förmodligen kommer ultraljudet att se finfint ut. Men då vet Du det och har ännu en anledning att inte oroa Dig!
Lycka till och skriv gärna igen när Du vet mer!
Håkan
Två ablationer 2004 - 2005. Därefter mycket bättre, mindre än en flimmerattack per år i genomsnitt fram till 2013 då jag började få en massa fladder och flimmer. I längden är jag kanske kandidat för en tredje ablation.
Tar just nu 200 mg Seloken och 2 st Equilis per dag plus lite annat för andra krämpor. Innan ablationerna provade jag förgäves diverse betablockerare, kalciumantagonister, digitalispreparat, Sotacor, Durbis och Tambocor.
Tog tidigare Cordarone som efter 7 år fick min sköldkörtel att spåra ur och vräka ut hormon. Gick att häva med 2 månaders medicinering med tiamazol. Ångrar trots allt inte Cordarone-användningen. Den gav mig livet tillbaka under 8 underbara år! Och sköldkörteln tog ingen permanent skada.
Sedan 2013 avlöser fladder och flimmer varandra. I och med annan samtidig sjukdom har jag tappat kraften för att ånyo ta tag i mina hjärtbesvär. Men tack vare att pulsen sällan överstiger 130 och ibland går ner emot 80 så är arrytmierna inte lika plågsamma som förr när jag ofta hade upp emot 180 i puls. Men visst hade jag hoppats på en något mindre eländig pensionärstillvaro.
Gillar Du forumet? Du kan hjälpa till: http://xn--frmaksflimmer-imb.se/help.asp
Ropen skalla: ablationer åt alla |
|
|
|
Jimmy Andersson
Sweden
5 inlägg |
Postat - 2015/10/04 : 17:50:49
|
Mycket riktigt så såg allt bra ut på ultraljudet av hjärtat. Långtids ekg ska sättas in. Lät som han som gjorde ultraljudet vart förvånad över att flimmret gått tillbaka av sig självt?
Kan flimmer komma och gå i olika styrkor utan att man märker av det och sen nån gång om året märka av dem i en riktig attack?
Vill gå till botten med det här då jag känner mig trött och orkeslös i perioder. Sen under vissa perioder som vanligt...? |
|
|
|
petergustaf
Germany
1390 inlägg |
Postat - 2015/10/07 : 11:28:14
|
"Kan flimmer komma och gå i olika styrkor utan att man märker av det och sen nån gång om året märka av dem i en riktig attack?"
Ja !
Fast hos mig var det i vågor. Alltså först några år med medelsvåra episoder.
Sedan några med jättesvåra följda av några år med lätta knappt märkbara episoder.
Episoderna kom hela tiden oftare. Och oftare.
Och sedan: Ablation !!!
Peter
__________________________________________________________________________________________________________________
Född -47; f.d. paroxysmal flimrare 1987-20080604 (ablation), med självkonverteringsförmåga och joggarambition
Diuretikum + Statin + Allopurinol
Donator ! |
|
|
|
Jimmy Andersson
Sweden
5 inlägg |
Postat - 2015/10/17 : 21:12:57
|
Vart sjukskriven 3veckor för att jag inte orkade med (gå in i väggen) första veckan på sjukskrivningen så levde hjärtat rövare sen fick jag vid en promenad en stark känsla av yrsel och nära på att ramla ikull(blodtrycksfall? slog om till vanlig rytm?) Efter dessa 3veckor gick jag till arbetet som vanligt dock med event recorder på mig, körde på som vanligt i hopp om att fånga alla symtom, första veckan gick bra, andra veckan kände jag orken tog slut i mig och i torsdags så vart det mycket springa i trappor fram och tillbaka och kände mig helt slut, på fredagen när jag vaknade kändes det som om någon stod på hjärtat, orkade knappt upp ur sängen för att ringa till jobbet. Denna känsla släppte under dagen sen men kvar var och är en liten känsla av yrsel, mindre obehag ifrån vänster sidan av bröstkorgen både fram å bak...
Tips och ideér mottages gärna, har ni haft liknande symptom?
Vill veta ju veta om det rör sig om utbrändhet, flimmer eller nått annat... |
Ändrad av - Jimmy Andersson den 2015/10/17 21:14:19 |
|
|
|
Ylva
Sweden
345 inlägg |
Postat - 2015/10/19 : 17:04:13
|
Hej Jimmy
Jag känner igen det där med obehag från vä sida bröstkorgen.
Det har jag lidit av i många, många år. Och det är en form av organneuros, dvs. ångestframkallade spänningar i bröstmusklerna.
Som du beskriver, så känns det både fram och bak. Mina besvär förvärras om jag trycker hårt (palperar) på revbenen.
Jag tror inte du behöver oroa dig för det där.
Jag tror inte heller du är så dålig som du verkar. Du kan tydligen fortfarande springa upp och nerför trappor, vilket jag själv har jättesvårt för. Nu är jag visserligen äldre men trots regelbunden träning (cykel/löpning) har jag jättesvårt att gå uppför trappor.
Jag tar helt slut Om det är sjukdomen, åldern, medicinen eller ablationen vet jag inte??
Förresten var jag inne på akuten för bara 2-3 veckor sedan i förvissning att flimret var på gång igen. Men inte!
Allt var bra. Det är obegripligt att man plötsligt kan bli så hjärtstirrig.
Jag vet inte om du är utbränd, kanske snarare deprimerad vilket man lätt blir med en ständig ängslan för återfall.
Sjukdomen sliter liksom livsångest och arbete. Du talar själv om dålig livskvalite.
Jimmy! Du har ångestbesvär av för mig okända skäl.
Alla symtom talar för det. Förr fick man magsår eller migrän av stress, men jag tror hjärtbesvär är vanligare faktiskt.
Jag talar av erfarenhet för jag känner igen det mesta du beskriver.
Du kan ändå vara glad som har en livskamrat vid sidan.
Själv lever jag ensam, vilket gör allting ännu värre.
Hoppas du finner hjälp och trygghet fortast möjligt.
Och som du sett här - man dör inte av förmaksflimmer men tillvaron kan bli begränsad.
Kramar från Ylva
|
|
|
|
Kalle Silver
Sweden
6 inlägg |
Postat - 2015/11/01 : 11:56:36
|
Som någon skriver dör man inte av förmaksflimmer, men man kan få proppar, därför i förebyggande syfte sätts man på blodförtunnande mediciner. Antingen den svagare Trombyl eller den mest vanliga Waran.
Överläkaren på hjärtmottagningen visste klart vad det var när jag klagade på "Klumpen i halsen"
Det är helt enkelt en förvarning om att flimmer är på gång.
Mitt flimmer försvann efter att läkaren satte mig på hjärtrytmsänkande medicin. Det är 3.5 år sedan.
Akta er för allt som har med statiner att göra. Har ni aldrig varit sjuk innan så lär alla biverkning uppenbara sig.
I stället för statiner beordrades jag äta havregrynsgröt för att sänka kolesterolet. Sedan dess mår jag prima. |
|
|
|
petergustaf
Germany
1390 inlägg |
Postat - 2015/11/03 : 13:22:22
|
"Akta er för allt som har med statiner att göra. Har ni aldrig varit sjuk innan så lär alla biverkningar uppenbara sig."
Är du inte liiite för pessimistisk här ?
Jag fick först xxx-Statin. Och skyhöga levervärden som biverkning.
Så vi (=doktorn och jag) bytte till yyy-Statin.
Nu bra levervärden ! Så det går nog att hitta en variant som passar.
Men havregrynsgröt kan vara riktigt gott. Med lingon och mjölk.
Peter, med babyblod
__________________________________________________________________________________________________________________
Född -47; f.d. paroxysmal flimrare 1987-20080604 (ablation), med självkonverteringsförmåga och joggarambition
Diuretikum + Statin + Allopurinol
Donator ! |
|
|
| |
Ämne |
|
Innan visste jag ingenting om flimmer...
