Din hjälp är viktig för forumet: skriv inlägg, deltag i kampanjer, länka till oss, sprid vårt flygblad och donera pengar till driften!
Läs mer ...
Viktigt: obligatorisk läsning!
Förmaksflimmer - Forum Förmaksflimmer.se
Förmaksflimmer - Forum Förmaksflimmer.se
Hem | Profil | Registera dig | Aktiva ämnen | Medlemmar | Sök | FAQ
Användarnamn:
Lösenord:
Spara lösenordet
Har du glömt ditt lösenord?

 Alla forum
 Behandlingar
 Kateterablation
 Min ablations upplevelse
 Nytt ämne  Svara på inlägget
 Utskriftsvänligt
Författare Ämne  

Noma91

Sweden
15 inlägg

Postat - 2016/10/26 :  12:11:45  Visa profil  Skicka ett AOL-meddelande till Noma91  Svara med citat
Här sitter jag nu två dagar efter ablationen hemma och min mor och kopplar av.

Kom till söder sjukhuset 07.30 den 24/10. Fick direkt komma in till ett rum, får lite snabb information om att jag skulle byta om till operations rock och fick behålla strumpor och trosor på. I Detta rummet blev det samtal med läkaren som skulle utför det hela, blodprovstagning och insättande av PVK (nål, infart). Där efter blev det en sväng in på toa innan det var dags att gå in till själva ablations rummet.

Innan jag fick lägga mig ner på själva bordet så klistrade de fast 4 st magnet lappar på ryggen. sedan åter 4 stycken samt andra lappar för att koppla upp för övervakning av hjärtrytmen, blodtrycket och syresättningen. Innan själva ablationen skulle de göra ett ultraljud ifrån matstrupen och blev sövd inför denna undersökningen vilket var skönt. Fick även bedövnings spray i svalget innan.

Efter att vaknat till ifrån det så fick jag lägga mig på rygg igen, då togs trosorna bort och de började tvätta av höger ljumske och klä mig med sterila lakan. Läkaren började med att spruta in lite bedövnings medel i ljumsken innan själva katetern skulle in till kärlet. Man känner absolut när katetrarna förs in i hjärtat det kan jag absolut inget annat säga men det var ingen direkt smärta bara lite konstig känsla.

Innan själva ablationens start med brännande så sprutade de in kontrast i höger kammare och den känslan av kontrasten värmde upp hela kroppen och man fick känslan av att man var tvungen att kissa men gjorde det inte. När ena kateten skulle in till vänster förmak smärtade det till lite när han gick igenom skiljeväggen i hjärtat. Men de gav rikligt med smärtlindring under hela tiden.
Smärta gjorde det under själva brännande delen, men sköterskan var snabbt med att ge smärtlindring och fylla på det allt eftersom med.

När de bränt runt de 4 lungvens mynningarna så tog de ca 30 minuter till att se om de kunde stimulera igång ett flimmer. Detta var dock otroligt enkelt för min del så fick igång ett flimmer och rätt snabbt inpå detta så sövdes jag på nytt och fick elkonventeras innan de beslutade att bränna lite punkter till lungvenerna.

Ifrån det att de förde in första kateterna i ljumsken så tog det ca 1 timme tills att de var klara. man kan räkna med 1 timmes förberedelser och 30 minuter där efter för att skapa tryckförband över ljumsken och komma över till sängen som man där efter fick ligga helt plant i 2 timmar innan de höjde upp huvudändan och fick ligga stilla så i ytterligare 2 timmar.

Efter dessa timmar fick jag börja äta, gå på toaletten. Dock ca 10 minuter efter mitt matintag så anstormade ett nytt flimmer. Fick vänta till dagen efter och göra elkonventering åter igen för att senare bli utskriven under eftermiddagen.

Detta var min upplevelse av det hela och hur mitt förlopp gick tillväga. Trodde absolut att smärtorna skulle vara värre och att ligga stilla så länge vara värre än vad det faktiskt upplevdes. Kan lätt göra om det igen utan problem.

Hoppas att denna information kan ge hjälp för någon av er andra som funderar på att göra det eller som kommer att göra det snart.

eroten

Australia
247 inlägg

Postat - 2016/10/27 :  02:06:50  Visa profil  Svara med citat
GRATTIS



Bra, din skildring gläder mig att läsa. Du har beskrivit det hela noggrant och bra.
Jag uppskattar det, eftersom jag står nog på randen till att gå igenom en ablation också inom snar framtid.
Jag är nog mer än dubbelt så gammal som du är, men antar och förstår att själva procedureren är nog den samma oavsett ålder.
Hoppas flimret är borta får gott nu. Tar du blodförtunnande medicin nu i 3 mån?
Någon annan medicin?
Lycka till på vägen.
eva

07.02.05 första episoden av FF, el.konv., Paroxysmal. 2x40 mg Sotalol, Aspirin, 0.5 mg Lexapro. Symptomfri tills 8 juni 2009 - andra konv. Meds.enl.tidigare. Symptomfri tills 2.2.2011, 3.e elkonvert. Meds.enl.tidigare. Symptomfri tills 15.8.12, 4 elkonverteringen. Meds.enl.tid. En till gång nyligen, juli 2013. Kom till sjukhus, inte mitt vanliga, var så skraj att jag självkonvertera för första gången någonsin!
Sen dess blev det en lång paus, 2,5 år, och efter en total hip replacement 06-15 fick jag akut AF, och ytterligare en gång igen nu senast i mars! Sen mars ytterligare 3 DCR konverteringar! Ändrad meds, nu 80mg morg och kväll Sotalol!
Gå till toppen av sidan

Noma91

Sweden
15 inlägg

Postat - 2016/10/27 :  21:24:28  Visa profil  Skicka ett AOL-meddelande till Noma91  Svara med citat
Det är det samma oavsett ålder. Hoppas att din kommer går kanon.

Ska fortsätta äta Eliquis (blodförtunnande) 3-4 månader. Fortsätta äta Coradrone 200 mg i 6 månader.

Paroxysmalt Förmaksflimmer aug -15. Elkonventerad x flera. Cordarone 200 mg, Eliquis. Bisoprolol 2,5-5 mg vid behov. Ablation oktober 2016.
Gå till toppen av sidan

petergustaf

Germany
1386 inlägg

Postat - 2016/10/30 :  09:07:11  Visa profil  Svara med citat
Bra beskrivning ! Förmodar jag ?
Jag kommer ju bara ihåg cirka tredjedelen. Trots avsevärt längre liggtid ....
Så historien är bra som minnesuppfriskare.
Att man vet vad som gjordes.

Peter

__________________________________________________________________________________________________________________
Född -47; f.d. paroxysmal flimrare 1987-20080604 (ablation), med självkonverteringsförmåga och joggarambition
Diuretikum + Statin + Allopurinol
Donator !
Gå till toppen av sidan

Majander

Finland
62 inlägg

Postat - 2017/05/26 :  15:03:11  Visa profil  Svara med citat
Hej flimmervänner,
Åtta månader efter min abladering vill jag gärna komma med en kort beskrivning av det som hände. Det sista jag vill göra är att skrämma någon. Tvärtom. De flesta som jag känner har gått igenom abladeringar med lyckat resultat.
Just därför att abladeringar nuförtiden är rutin med skickliga läkare och metoder kan det hända att man inte räknar med komplikationer.
Gick igenom en "lyckad abladering " enligt läkaren. Och det verkar stämma för jag har inte haft flimmer efter att jag kommit hem.
Skickades hem efter ett par dygn men var trött och hade huvudvärk. Men jag vet ju inte hur man känner sej efter en abladering. När jag märkte att högra handens fingrar inte fungerade ordentligt tog jag mej tillbaka till sjukhuset och man konstaterade en stroke. Liten men ändå. Det blev en vecka på neurologiska. Och livslång medicinering med blodförtunnande.
Skickades hem igen. Fortfarande trött och med en mystisk rethosta som började genast efter abladeringen. Tre veckor senare åkte jag tillbaka till sjukhuset då jag också var andfådd. Togs in och man konstaterade vätska i hjärtsäcken Det lär vara vanligt med en liten mängd efter abladeringen som försvinner av sej självt. Under veckan på hjärtavdelningen steg vätskan till över en liter. Plötsligt var det en akut situation, livsfarlig tamponad på kommande. Det blev att öppna hjärtsäcken vid en ny operation och få ut allt blod som ursprungligen härstammade från abladeringen.
Några dagar på intensiven där jag fick flimmer. Sedan några veckor till på sjukhuset.
Läkningen gick mycket långsamt, Lungorna fylldes med vätska, skyhöga infektionsvärden. Ingen visste varför.
Fyra månader efter abladeringen kunde man vid ett återbesök konstatera att jag fått ett syndrom som kallas Postkardiotomisyndrom. Vilket gjorde att rehabiliteringen tog ännu längre tid.
Jag är inte frisk ännu men har kollats varannan vecka på sjukhuset med ultraljud i 8 månader. Kardiologerna säger att detta inte borde ha kunnat hända!
Idag är jag på bättringsvägen . Operationen lyckades antagligen eftersom flimret inte återkommit här hemma. I augusti blir det ny Holterundersökning, ultraljud av hjärtsäcken och utvärdering.
Jag berättar detta för att varna för vissa tecken efter en abladering. Säg till genast om det finns tecken på stroke. Eller tex rethosta som inte försvinner, andfåddhet, ont i hjärtat. Bättre att kolla upp trots att riskerna är minimala. Men som sagt, man är inte alltid observant på detta eftersom en abladering är rutin idag. Men man måste ändå komma ihåg att man går in i hjärtat och att vi reagerar på olika sätt. Som man oftast inte vet på förhand.
Glad att detta ändå går åt rätt håll och jag sköttes professionellt när man förstod vad det var fråga om.
Min flimmersituation innan abladeringen var ganska ohållbar så jag hade inte andra alternativ än abladering. Och som sagt: Den lyckades :) :)
Hälsningar
Maja


Diagnostiserad med paroxysmalt flimmer 2006 (har flimrat längre dock) och läckage på klaffarna. Tambocor och Seloken sedan 2013. Eliquis 2016 .Abladerad 2016. Född 1955.
Gå till toppen av sidan

petergustaf

Germany
1386 inlägg

Postat - 2017/05/30 :  08:24:57  Visa profil  Svara med citat
Hej Maja !

Jag vågar knappt läsa om allt som kunde ha hänt.
Jag hade tydligen en mönsterablation !

Men allt blev/blir bra !

Peter

__________________________________________________________________________________________________________________
Född -47; f.d. paroxysmal flimrare 1987-20080604 (ablation), med självkonverteringsförmåga och joggarambition
Diuretikum + Statin + Allopurinol
Donator !
Gå till toppen av sidan
  Ämne  
 Nytt ämne  Svara på inlägget
 Utskriftsvänligt
Hoppa till:
Förmaksflimmer - Forum Förmaksflimmer.se © 2006- Förmaksflimmer.se Till toppen av sidan
 Image Forums 2001

Snitz Forums 2000